Skottland - riket Alba med Tina Engström

Duart som förföll i ruiner efter det jakobitiska upproret renoverades 1911 av sir Fitzroy Maclean – den 26 klanhövdingen. Idag är det den 28:e klanhövdingens ägor som ett av få privatägda slott och vi ser det såväl under insegling till Craignure som när vi reser vidare därifrån genom den södra delen av öns storslagna och dramatiska bergslandskap, ända upp till byn vid vägs ände, Fionnphort, varifrån färjan till Iona går.

Vid ankomst till byn tar vi personfärjan över den korta sträckan till vindpinade och väderutsatta ön Iona, en liten men religiöst betydelsefull ö, som varit ett levande centrum för kristendomen ända sedan den irländske prästen och missionären Chaluim Cille, senare känd som Sankt Columba, anlände hit år 563 med tolv följare och uppförde en keltisk kyrka. Trots flertalet vikingaräder lyckades Columbas kyrkoorden överleva långt in på sent 1100-tal, sprida kristendomen över Skottland och under tidigt 1200-tal grundade öarnas kung Somerleds söner ett benediktinerkloster här.

Iona var därför ett mycket viktigt pilgrimsmål även efter det att klosterorden här upphörde efter reformationen 1560. Ön är en helig plats där flera skotska, irländska och norska kungar ligger begravda, på kyrkogården Reilig Odhráin och här finns även ett av landets bäst bevarade nunnekloster. Vi har två timmar här och kan utforska det lilla samhället, kyrkan och klostret.

Under återresan spanar vi ut över havet och hoppas få se öarnas vilda invånare. Retur till Oban och middag på vårt hotell.

Belägringen misslyckades och kort därefter stod slaget vid Culloden och Bonnie Prince Charlie smugglades så småningom ut ur landet med svansen mellan benen. På 1800-talet revs fortet för att ge plats åt järnvägen och Fort William var landets första stad att belysas av vattenkraft. För vän av den omåttligt populära serien Outlander gestaltas dock Fort William av Blackness Castle närmare Edinburgh.

Här stiger vi ombord på ”The Jacobite”, ångtåget som kombinerar den härliga känslan av att resa tillbaka i tiden med möjligheten att insupa de överväldigande vyerna av ett vilt och historiskt landskap i de skotska högländerna. Resan härifrån till Mallaig vid kusten räknas till en av de mest spektakulära tågresorna i världen och rutten för oss över den imponerande akveduktbron med tjugoen valv från 1898 över dalgången Glenfinnan där vi kan se ut över sjön Loch Sheil och platsen där Bonnie Prince Charlie reste sin flagga 1745, samt med den vackra Loch nan Uamh-viadukten.

Konstruktionen av den mäktiga järnvägsbron gjordes av sir Robert McAlpine, som tidigt använde nya tekniker och material i synnerhet betong, vilket gav honom smeknamnet Betong-Bob. Den färgstarke Robert McAlpine föddes i gruvsamhället Forth, lämnade skolan som 10-åring för att arbeta i kolgruvan. Senare skulle han bli murare och erkänt duktig byggare. Vid 22 års ålder grundade han sin egen byggfirma och ett av hans stora projekt var Singerfabriken i Glasgow 1882-1885 samt ett åttiotal broar och viadukter längs Lanarkshire & Ayrshires järnväg från 1884. Ett av hans mest kända tidiga projekt var just förlängningen av West Highland Railway mellan Fort William och Mallaig som vi färdas över.

Väl framme i Mallaig har du tid att njuta av kuststaden och dess utbud av restauranger, kända för sin fish and chips, krabbmackor och färsk hummer, under en lunch på egen bekostnad. Den livliga staden med spektakulärt läge var bara för knappt tvåhundra år sedan ett litet fiskeläge men nu blomstrar staden tack vare de många färjeförbindelser ut till öarna. År 1841 fanns endast ett litet jordbrukssamhälle, Mallaigvaig, med drygt tjugo bybor. Landägaren lord Lovat delade ut små jordlotter till de som hyrde land hos honom på mer tätbefolkade platser. Här kunde de ta upp fiske istället och få ett lite bättre liv, så befolkningsmängden ökade med drygt hundra bybor på endast tio år. När järnvägen kom hit 1901 var detta början på den blomstringstid som vi ser frukterna av idag. Vi reser från Mallaig med tåget för att åter nå Fort Williams och återvända till Oban. Gemensam middag.

De karga omgivningarna och ändå närheten av Trossarchs nationalparks skogslandskap gör besöket speciellt – vi gör en timmeslång kryssning på sjön och här befinner vi oss i motståndsmannen Rob MacGregor hemtrakter. Under vår färd får vi höra historien om mannen som föddes i Glengyle vid Loch Katrine 1671 och bodde i Inversnaid vid Loch Lomond.

Efter det jakobitiska upproret sadlade han om, blev en respekterad boskapsuppfödare men missade att betala ett lån, blev av med sina ägor och förklarad laglös av långivaren hertigen av Montrose. Efter det hämnades Rob Roy på hertigen genom stöld av boskap, stölder och rån. Mängder av myter och legender om hans gömställen i bergen lever kvar än idag och Rob Roy är numer mest känd som en folkets hjälte – en Robin Hood-figur, mycket tack vare Daniel Defoes roman Highland Rogue, en romantiskt påhittad biografi från 1723, utgiven under pseudonym, eftersom Rob Roy fortfarande levde.

År 1817 gav dessutom sir Walter Scott ut sin roman om Rob Roy som förmodligen utspelar sig under det jakobitiska upproret 1715, en äventyrshistoria om kärlek, ränker, list och svek. Två Hollywoodproduktioner om Rob Roy, en från 1953 och en från 1995 med Liam Neeson, John Hurt och Jessica Lange, spädde på myten Rob Roy. Nu är The Trossachs känt som Rob Roy Country och det finns även en vandringsled i hans spår.

Därefter färdas vi genom bergspasset vid Arrochar, som skär bergen mellan Loch Long och Loch Fyne, en bildskön plats som kallas ”Rest and be thankful”, byggd 1753 av soldater som en del av militärens väg in i Högländerna.
Vid Loch Fyne ligger klanen Campbells chief, tillika hertigen av Argylls ikoniska arvegods Inveraray Castle som vi skall besöka och kan följa med den guidade turen på engelska. Slottets interiör och dess trädgårdar är minst sagt imponerande och vackert beläget. Slottet hade även en roll i tv-serien Downton Abbeys tredje säsong, i rollen som Duneagle Castle. Klanen Campbell har residerat här sedan 1220-talet och ett Inveraray Castle har stått här sedan 1400-talet.

Dagens imponerande slottsversion inspirerades av en teckning av Vanbrugh, mannen som byggde Blenheim Palace och Castle Howard på 1700-talet då grundstenen lades 1746 men slottet skulle designas av arkitekterna Roger Morris och William Adam i en modern eklektisk barock, palladisk och gotisk design. Fyrtiotre år senare kunde slottet färdigställas av William Adams söner. Slottet drabbades av brand 1817, varpå en tredje våning och de koniska taken till tornen tillkom. Dagens hertig har residerat här sedan 2001. Vi får en guidad tur av slottet och lite tid på egen hand.  Därefter skall vi resa till Pitlochry i högländerna för att installera oss på Pitlochry Hydro hotel för fyra nätter. Gemensam middag.

Just dagen idag anordnas en av Skottlands autentiska och berömda festligheter – de speciella Highland Games på ägorna till Pitlochry och naturligtvis vill vi skåda detta urskotska spektakel, som bjuder på traditionella tävlingar från yxkastning och ”tossing the caber” (en tjock påle) till kiltsvängande danser och parader under pompa och ståt med säckpipor och trummor.

Denna atletiska tävling skulle testa de olika klanernas stridsförmåga och traditionen är 900 år gammal. Du strosar runt på området för att insupa atmosfären och de lokala färgerna. På platsen finns möjlighet att köpa sig något till lunch på egen bekostnad.
Retur till vårt hotell och gemensam middag.

En arkitekttävling inleddes 1766 för att få fram en stad vars design skulle reflektera Upplysningstiden och undvika att stadens bättre bemedlade invånare lämnade Edinburgh för London, samt locka tillbaka de som redan lämnat. Vinnare blev 26-årige James Craig. Byggnationen i flera steg mellan 1760-talet till 1830-talet var då den största i världen och entusiasterna kallade staden ”Nordens Aten”. De två torgen St Andrews och Charlotte (då namngiven St George) symboliserade unionen mellan Skottland och England.

Royal Yacht Britannia ligger idag permanent vid havsterminalen i Leith. HMY Britannia byggdes 1953 och reste med de kungliga sällskapen mer än en miljon sjömil runt klotet innan hon pensionerades. Inredningen av hytter och sällskapsrum är nedtonad, inga guldkranar här inte, men ger ändå en spännande glimt av drottningens privatliv.
Hamnen i Leith såg för övrigt en annan kunglighet ankomma för 465 år sedan, nämligen Maria Stuart.

Under dagen har du lunchpaus på egen hand samt gör en stunds flanerande på the Royal Mile från slottet förbi St Giles-katedralen, det kontroversiella skotska parlamentet, förbi Mary Queen of Scots magnifika palats Holyrood där den förre drottningen bodde under sina officiella besök till Edinburgh.  Lite fri tid för mängder av butiker med allt från whisky till tartantyg på Princes street. Härifrån är det dags att åter vända norrut via den mycket fascinerande slussningsanläggningen Falkirk Wheel.

Under eftermiddagen ska vi nämligen uppleva en spektakulär teknisk innovation vid Union Canal. I Falkirk finns världens första roterande båtlyft, en anordning för att transportera båtar i höjdled mellan olika vattendrag med inbördes höjdskillnad och som invigdes den 24 maj 2002. Upplevelsebåtar gör en båtfärd vid New Port Downie för att färdas genom Falkirkhjulet.

Union Canal ligger 25 meter ovanför Forth-Clyde-kanalen. Vår båt befinner sig i Falkirkhjulets vattenfyllda gondola som klarar att rotera tack vare Arkimedes princip. Ombord på båten upplever vi när hjulet påbörjar sin mjuka stigning 25 meter upp till Union Canal. Efter fem minuter kan vi segla ut ur Falkirkhjulet och vidare för att passera två slussar och en 150 meter lång tunnel under Antoninus mur – en del av Unescos världsarv för det romerska rikets norra gräns. Här har man en prisbelönt ljusshow som vi njuter av.

Ungefär sex km från slussarna står ett mäktigt konstverk, The Kelpies, världens näst största hästskulptur som skapades som en mötesplats för de lokala samhällena runt Falkirk. De invigdes 2014 och konstnären Andy Scott ville hylla gamla tiders skotska arbetshästar genom att skapa två 300 ton stora hästar med de ikoniska Clydesdalehästarna Duke och Baron som modeller.

The Kelpies representerar en lång historia med den skotska industrins bruk av stora, kraftfulla arbetshästar för att dra vagnar, plogar och kolpråmar uppför kanalerna. De som inte minst skapade området runt Falkirk. Kelpies är mytologiska varelser som var och en har 100 hästars krafter och som symboliserar områdets styrka.

Den fjärde earlen lät plantera en drygt tre mil låg aveny med fyra rader träd från slottet till Perth och en av hans trädgårdsmästare var John Reid, författare till Skottlands första trädgårdsbok 1683. Trädgården har sedan dess återskapats i viktoriansk stil samt pietetsfullt restaurerad på 1900-talet. Huvudtornet är kvar sedan 1636 men resten av slottet är omgjort 1890.

Den andre hertigen av Perths roll i 1715 års jakobitiska uppror gjorde att allt underhåll dröjde tills hans son kunde återvända till Skottland. Men då kunde det förtäljas om trädgårdar fyllda av vintergröna växter och blomster samt imponerande vattenspel. 1745 annekterade den engelska kronan slottet till följd av det andra jakobitiska upproret.

Tidigt 1800-tal kunde Clementina Drummond med man, låta restaurera parterrer och de formella trädgårdarna av trädgårdsmästare Lewis Kennedy, med ett förflutet på kejsarinnan Josephines Malmaison. Drottning Victoria och hennes Albert besökte Drummond Castle 1842 och beskriver hur de promenerade genom de vackra trädgårdarna i terrasser, som vore de i Frankrike. Vi strosar genom trädgårdarna och har möjlighet att äta lunch på egen hand. Vi får också tillfälle att besöka ett höglandsdestilleri för en ”wee dram”, där de som vill kan få en provsmakning av livets vatten.

Nu väntar det mytomspunna Scone Castle, den historiska kröningsplatsen för Skottlands kungar med rikt dekorerade och möblerade rum samt vida parklandskap. För tvåtusen år sedan slog romarna läger här och kämpade mot de bemålade, krigiska pikterna som senare skulle komma att styra från Scone.

I början av 600-talet styrde tidigkristna ordensmän av Sankt Columba området. Pikterna skulle sedan helt kastas ut av skottarnas konung Kenneth MacAlpin 843. Han förde med sig makten att skapa kungar, sätet som kallas Ödesstenen. Ödesstenen fördes sedermera ned till England men finns nu åter på skotsk mark.

Efter de jakobitiska upproren fick den kronan trogna klanen Murray makten och 1803 började den tredje Earlen av Mansfield bygga om det medeltida huset till ett mer ståndsmässigt gotiskt palats. Eftersom drottning Elizabeth II var barndomskamrat med dottern till den förre earlen av Mansfield besökte hon Scone regelbundet. Själva stenen som används som kröningsstol är höljd i mysterier. Den togs till England i slutet av 1200 talet men återfördes till Skottland och Edinburgh Castle på 1990-talet. Idag står det på Perth Museum efter att kung Charles III kröntes till kung på den i Westminster Abbey 2023.

Vi återvänder till vårt hotell i Pitlochry och avrundar dagen med en gemensam middag på hotellet.

Vid den charmerande byn Callander finns möjlighet att strosa en stund på egen hand. Här ligger historiskt sett mötespunkten mellan Skottlands lågländer och The Highlands. Höga skogklädda berg omger staden som bjuder in till mängder av tehus och butiker. Redan de gamla romarna hade ett namn för platsen, Bochastle, där de byggde ett fort bredvid floden Teith under det första århundradet e Kr. Den engelske majoren Caulfeild byggde en väg hit 1743 för att uppnå ordning och fred efter jakobitupproret 1715.

På 1800-talet efter sir Walter Scotts roman Lady of the Lake fick naturområdet The Trossarchs och Callander stor berömmelse. En av turisterna som besökte området var poeten William Wordsworth och hans syster Dorothy som skrev om intrycken 1803. The Trossarchs kallas ofta ett Skottland i miniatyr med låga berg och mängder av bildsköna sjöar, lochs, liknande det engelska Lake District som även det blev ett populärt besöksmål under 1800-talet.

Härifrån är det så dags att säga farväl till högländerna och det färgstarka Skottland med returen till flygplatsen och kvällsflyget tillbaka till Norden från Edinburgh, Haste Ye Back!