Palladios villor

Castelfranco är en s.k. Città Murata – en stad omgiven av ringmur. På ett av tornen i muren finns Markuslejonet, som påminner om att staden lydde under Venedig från 1400-talet och till dess att Napoleon avsatte den siste dogen i Venedig 1797. År 1478 föddes stadens stolthet, konstnären Giorgione i Castelfranco.

Ett av stadens sons mästerverk är altartavlan, ”La Pala di Castelfranco” som finns i katedralen Santa Maria Assunta. Teatro Accademico byggdes i mitten 1700-talet under ledning av arkitekten Francesco Maria Preti, ytterligare en av Castelfrancos berömda söner. Kanske blir det under vistelsen även tid för att på egen hand besöka det nya museet skapat åt Giorgione inför hans 500-årsjubileum år 2010, det är ett modernt museum med audiovisuella upplevelser.

Vi installerar oss på vårt uppskattade och charmfulla mellanklasshotell Hotel Al Moretto, centralt i Castelfranco. Hotellet byggdes som en locanda på 1600-talet, där man kunde få ett mål mat och låta sina hästar vila inför nästa dagsverk. Under kvällen serveras en välkomstbuffé på hotellet.

Under promenaden i Vicenza passerar vi flera av stadens vackra palats bl.a. Palazzo della Ragione, kallat La Basilica och Palazzo Chiericati, ett av Andrea Palladios många familjepalats i Vicenza.

Vicenza blev Palladios stad och centrum för hans verksamhet. Palladios byggnadsverk här sattes upp på Unescos världsarvslista 1994. Vi besöker Teatro Olimpico, den berömda teatern som blev Palladios sista stora verk och fullbordades först efter hans död av sonen Silla samt eleven och medarbetaren Vincenzo Scamozzi.

Teatern beställdes av Accademia Olimpica, det ”Olympiska sällskapet”, vars medlemmar arbetade för att ”utveckla humanistiska studier, matematik, musik och anordna teaterföreställningar i Vicenza”. Vår färd på trivsamt blankslitna resässansgator går vidare förbi den imposanta Basilica Palladiana och vackra spatiösa torg.

Nu väntar världsberömda Villa la Rotonda – den villa som blivit mest beundrad av både samtiden och eftervärlden. Villornas villa – en av de största inspirationskällorna för arkitektur i hela västvärlden. I ”Fyra böcker om arkitektur” skriver Palladio; ”Platsen är en bland de behagligaste och täckaste man kan finna, ty huset är beläget på en långsluttande höjd och har på ena sidan den farbara floden Bacchiglione och på den andra några leende kullar…” Vi inleder med en sen lunch och därefter en fin rundtur på världens mest kända villa. Vi återvänder till Castelfranco och har kvällen till egen disposition.

På morgonen beger vi oss till byn Caldogno och villan med samma namn som lät uppföras av grevefamiljen Caldogno i mitten av 1500-talet efter ett projekt av Palladio.
Även om den inte är nämnd i de Fyra böckerna om arkitektur så anses det som helt säkert att Palladio ritade även denna villa. Familjen Caldogno ägde den i flera sekel fram tills på 1930-talet då den siste arvingen avled.

Dessa väggar har sett mycket under sin existens, från grevefamiljen, till barnhem och den tyska armén under det andra världskriget.
Villan förföll utan nåd efter kriget och först i slutet av 80-talet då kommunen införlivade den började den att vakna till liv igen och från år 2016 när den stora restaureringen avslutades, har den återvänt till sina glans dagar men redan från 1996 ingår den i Unescos världsarv.

Vi får tillfälle att beundra de vackra salarna med utsökta dekorationer samt finns en freskmålning där Palladio själv lär vara avbildad.
La Barchessa, ett stycke från villan, uppfördes i mitten av 1600-talet och idag innehåller det kommunala biblioteket samt finns konferenssalar där seminarier och kulturella arrangemang ordnas.

Vi fortsätter till en mycket speciell vingård, Villa Angarano belägen i närheten av staden Bassano del Grappa.
Villans Barchesse ritades av Andrea Palladio på uppdrag av sin mycket gode vän Giacomo Angarano. Denna djupa vänskap gjorde att Palladio tillägnade Giacomo sina första två böckerna om arkitektur. Tyvärr klarade inte Giacomo Angarano av att avsluta uppbyggandet av Le Barchesse av ekonomiska skäl. Det var inte förrän i det kommande seklet, på 1600-talet, som den dåvarande ägaren Maria Molin Gradenigo kunde ge arkitekten Domenco Margutti i uppdrag att fullfölja Palladios projekt.

Vi kommer att bli visade runt på gården av de nuvarande ägarna, systrarna Bianchi Michiel, trädgården, Palladio’s Barchesse och det privata kapellet S. Maria Maddalena. Exklusivt för oss är att systrarna Bianchi Michiel även kommer att visa oss själva villan, alltså deras hem med dess vackra interiörer.

Familjen Bianchi Michiel är ättlingar från en antik venetiansk patricierfamilj med anor sedan 1000-talet. De hade under såväl sjörepublikens dagar, som under Habsburgarna en viktig ställning i Venedig och dess omnejd. En god måltid väntar oss med aperitive samt lunch i de antika stallarna, Antiche Scuderie. Vi serveras traditionella rätter med recept från trakten, ackompanjerade av gårdens egna viner.

Vid vackert belägna Bassano del Grappa njuter vi av bron över floden Brenta, ritad av Andrea Palladio, och förstörd upprepade gånger genom flodens översvämningar och under krig. Bassano del Grappa ligger på den plats där floden Brenta från dalgången Valsugana fortsätter ut mot slättlandet. Den här vägen kom trä och jordbruksprodukter till Veneto och här låg en flodhamn och många kvarnar för att mala säd.

Vid brofästet ligger Grapperia Poli och där får vi provsmaka grappa, bondebrännvinet som en gång i tiden var tröst för själen för alpländernas frusna vinbönder.
Kvällen på egen hand.

Vincenzo Scamozzi var elev och medarbetare till Palladio och hans inspiration fick han förstås av sin ”maestro”. I ”Fyra böcker om arkitektur” beskriver Palladio den komplicerade projekteringen av villan, som var tänkt som en ”villa rustica” för jordbruk, men även skulle erbjuda grevefamiljen Pisani ”ett ståndsmässigt liv”.

I Bagnolo ligger familjens Villa Pisani Bonetti. Mycket välbevarade Villa Pisani Bonetti ritades av Andrea Palladio år 1541, åt den inflytelserika familjen Pisani, efter Palladios första resa till Rom. Inspirationen från Rom och dess antika byggnaders kejserliga monumentala stil syns tydligt i villans planer och anses bäst representera den unge Palladios stil.

Fyra år senare stod villan färdig och de vackra freskerna med bla mytologiska motiv i Pisani Bonettis atriumhall tillskrivs Francesco Torbido, som gått i lära hos Giulio Romano, medan freskerna i musikrummet är av okänd hand men troligtvis målade 1549. Unikt är att det stora köket återfinns på piano nobile, högst ovanligt men förmodligen beroende på floden Guàs många översvämningar.

Därefter till Lugo di Vicenza för att besöka Villa Godi Malinverni, ett av Palladios tidigare verk.  Vi bjuds en välkomstdrink i villans magnifika trädgård ”all’italiana” och intar en utsökt lunch i villans välbevarade 1500-talskök. Vid ett av våra många besök i villan berättade dagens ägare, Christian Malinverni, som ärvt villan efter sin farfar, att det inte är lätt att sköta en palladiansk villa idag och att inkomsterna kommer från entréavgifter och uthyrningsverksamhet. Efter ett mycket intressant möte med ägarfamiljen är det dags att resa tillbaka till Castelfranco och kvällen på egen hand.

Vi tar ett gemensamt tidigt tåg från Castelfranco och vid ankomsten till Venedig möter vår privata båt för färd till ön San Giorgio där vi besöker kyrkan San Giorgio Maggiore, helt ombyggd av Palladio 1565. Engelsktalande guide visar oss sedan runt bland monumenten på ön, vilka tillhör Fondazione Giorgio Cini.
Vi skall utforska den monumentala delen av anläggningen, de två klostergårdarna, den magnifika trappan ”lo scalone del Longhena” från mitten av 1600-talet som ledde upp till abbotens bostad och inte minst Palladios Nattvard. Anledningen till att man har döpt den till Palladios Nattvard är att den salen var klostrets matsal ”refettorio” och den projekterades av Palladio. I salens ena ände finns en kopia av Paolo Veronese’s målning ”Bröllopet i Kana” från mitten av 1500-talet, vars original hänger på Louvren.

Vår lunch serveras i området Dorsoduro och här finns många av stadens historiska palatsfasader, likt Palazzo Nani Bernardos, som speglar sig i kanalerna. Bakom fasaderna lockar hemliga palatsträdgårdar från renässansen och på Bernardo finner vi stora och pampiga salonger med 1700-talsmöblemang. Under områdets ombyggnation på 1800-talet revs många innanför belägna hus för att skapa utrymme för ljuvliga nyrenässansträdgårdar som döljs från vattnet. Här kunde familjen och dess prominenta gäster spatsera i en miljö fjärran från stadens hets och larm.

Vi tumlar in på den stenbelagda innergården med ett antikt brunnshuvud och ett knotigt uråldrigt, stort blåregn. Trädgården ståtar med strikt geometriska former med runda trädgårdsbäddar fyllda av rosor och färgstarka annueller. Det är närmast förbluffande att jordlagret inte är mer än en meter. Klätterrosor, jasmin och trumpetrankor skapar doft och färg längs palatsmurarna, där man utnyttjar varenda centimeter för grönska i önskan att skärma av från insyn och ge illusionen av att ett naturligt skogslandskap breder ut sig.

Resten av dagen på egen hand. Idag har du möjlighet att välja dina besök – kanske något av Venedigs gedigna konstmuseer, såsom Peggy Guggenheims Collection med mästerverk av bl.a. Picasso, Miró, Klee, Ernst och Giacometti – även den belägen i stadsdelen Dorsoduro.
I Venedig går man till fots eller använder stadens allmänna transportmedel, båttaxin vaporetti, och vi har inkluderat en enkelbiljett till stadens vattenlinjer. En av de mest minnesvärda upplevelserna under ett besök i Venedig och det bästa sättet att lära känna stadens speciella atmosfär är en färd på Canal Grande, Venedigs främsta trafikled, med praktfulla palats byggda av stadens adelsfamiljer. Du kan även strosa över broar och förbi kanaler i smala gränder, mot de små torgen som i Venedig kallas campi. Är man i Venedig för första gången är även ett besök på Markusplatsen med sina berömda byggnader, historiska kaféer och duvor ett oförglömligt minne, en plats som Napoleon kallade Europas vackraste salong. Italiensk glass eller någon av Venedigs berömda och svalkande drinkar Sgroppino al Limone eller Bellini kanske lockar om solen värmer?

Eller varför inte Museo Accademia delle Belle Arti – De Sköna Konsternas Akademi, som grundades 1756 genom den venetianska senatens försorg. Konstgalleriet är idag statligt och hyser bland landets bästa samlingar av venetiansk konst, framförallt målningar från 1300-till 1700-talen. Bland de mest kända konstnärerna vi finner här återfinns Tintoretto, Tiziano, Canaletto, Giorgione, Giovanni Bellini, Vittore Carpaccio och Veronese – sannerligen en fröjd för ögat!
År 1949 bestämde ledningen för Fondazione Querini Stampalia – Querini Stampalia-stiftelsen, att låta Carlo Scarpa reparera delar av sitt palats då man ansåg att bottenvåningen och det bakre öppna området var oanvändbart för utställningar, kongresser och andra initiativ på grund av frekventa översvämningar av havsvatten.
Renoveringsarbetet bygger på en balans av gamla och nya element samt ett mästerligt användande av materiel. Vatten är huvudtemat och det förs ut genom kanaler och en kopparbassäng med väggar av mosaik, kanaler, som är skulpterade av alabaster och marmor från Istrien, vidare genom bottenvåningen och ut i trädgårdens labyrinter. Mästerligt!

En annan höjdpunkt kan vara ett besök i grannpalatset Ca’ Rezzonico. Det vackra barockpalatset påbörjades i mitten av 1600-talet av Baldassare Longhena, det århundradets mest framstående arkitekt, men på grund av ekonomiska problem hann bygget inte längre än till ”piano nobile”. Först hundra år senare övergick palatset i bankirfamiljen Rezzonicos ägo som kunde ge arkitekten Giorgio Massari i uppdrag att färdigställda byggnaden. Här får man en bra bild över hur ett venetianskt palats är uppbyggt med rummen runt ett stort centralt utrymme, ”il portego”. Ett elegant trapphus leder upp till första våningen. Numera inrymmer palatset Venedigs stadsmuseum för 1700-talskonst. Museets besökare har möjlighet att beundra husets interiör, som familjen Rezzonico har låtit dekorera i överdådig rokokostil. Här finns takmålningar av Giovanni Domenico Tiepolo, tidstypiska möbler, sidentapeter och utsökt stuckatur.

Med tåg återvänder du när du har lust till Castelfranco och har kvällen till egen disposition. Det går tåg varje halvtimme fram till strax före kl 22.

Den ståtliga huvudbyggnaden ligger mellan långa arkadförsedda lagringsutrymmen, “barchesse” med duvslag och solur. Villan dekorerades av Paolo Veronese med magnifika freskomålningar föreställande landskapsbilder förknippade med villalivet, mytologiska scener och vackra venetianska kvinnor.

Här produceras även viner av god kvalitet och från villan förflyttar vi oss till en närliggande byggnad där vi får en liten aperitivo innan vi återvänder för en kväll till egen disposition i Castelfranco.

Brentakanalen anses som en förlängning av Canal Grande och här lät venetianarna bygga sina eleganta villor där man vistades under årets varmare dagar. När man lämnade Venedig kunde man transportera sig hit i bekväma båtar, burchiello, som roddes från staden till fastlandet. Därifrån drogs de av hästar utmed Riviera del Brenta. Längs med kanalens lugnt strömmande vatten ligger Villa Foscari ”La Malcontenta”. Den kände venetianske dogen Francesco Foscari köpte marken vid Brentakanalen i början av 1400-talet och hans ättlingar Nicolò och Alvise Foscari gav Andrea Palladio i uppdrag 1558 att uppföra villan, som inspirerat andra med sina harmoniska former och vackra fönster. Eftersom villan inte var en lantbruksegendom och låg på kort avstånd från den venetianska lagunen, mycket vackert bland popplar och tårpilar, så användes den mest för representation med många prominenta gäster.

Vi beger oss sedan i god tid till flygplatsen före flygets avgång.