I Gustav III:s spår - en Grand Tour från Rom till Neapel

På vår väg genom staden levandegörs det antika Roms skiftande miljöer genom konst och arkitektur, men även genom den kunskap som förmedlats oss av romerska författare som Catullus, Plinius och Suetonius. Roms antika historia spänner över mer än 1000 år. Kapitolium, den romerska världens religiösa centrum som med det stora Jupitertemplet kom att symbolisera det lokala styrets säte och här möts antiken, renässansen och nutiden i en spännande blandning. Från Kapitoliumhöjden kan man från ovan betrakta Forum Romanum med sitt myller av tempelruiner och basilikor. Detta var romarrikets pulserande hjärta och offentliga plats för bland annat politiska möten, handel och religiösa ceremonier.

Vi går längs Via Sacra, den heliga vägen. Här ligger idag ruinerna av ett stort antal tempel och nyttobyggnader uppförda under flera århundraden. Några av de mest kända monumenten är Vestatemplet och de båda triumfbågarna uppförda till kejsarna Titus och Septimus Severus ära. Vi leds av Kristina och Stina från Kapitoliumhöjden mot Forum Romanum och ser Colosseum utifrån. Vi äter vår middag på vägen tillbaka till hotellet och vid ankomst är det skönt att få blunda och vakna till en ny dag.

Vatikanen och Peterskyrkan är den plats där prinsen bland apostlarna, Petrus, löd martyrdöden genom att korsfästas på ett upp och ner vänt kors. Petrus’ grav är belägen under högaltaret i Peterskyrkan och hit kommer pilgrimer från hela världen i tusental varje år för att beundra barockarkitekten Gian Lorenzo Berninis baldakin. Petersplatsen är ett 1600-talsverk av Bernini och dess kolonnad för oss likt omfamnande armar fram till Peterskyrkan, där vi bl.a. ser sarkofagen med Kristinas stoft i den påvliga kryptan och ett epitafium utfört 1701 av Carlo Fontana.

I sitt testamente uttryckte Kristina sin önskan om en enkel begravning i Pantheon men hennes vän och beskyddare, kardinal Azzolino, bestämde att hon som första främmande stadsöverhuvud skulle vila jämsides med de katolska påvarna. Under Birgittajubiléet i Rom framträdde de lutherska ärkebiskoparna vid Peterskyrkans högaltare och drottning Silvia läste en bibeltext. Ceremonin avslutades med att en plakett över den heliga Birgitta sattes upp bredvid Michelangelos Pietà av kung Carl Gustaf och påven tillsammans. Två svenska kvinnor har således blivit ihågkomna i denna mäktiga kyrka.

Men det var även här som Greven av Haga närvarade julen 1783:s högmässor ledda av påven själv, Pius VI, samt även under nyårsafton 1784 blev förevisad en helt ny utställning av antika marmorskulpturer i Vatikanen, på dagens Museo Pio Clementino, för att kungen skulle kunna köpa de statyer han så hett åstundade.

Den största av städerna vid foten av Vesuvius, var Pompeji som ”återupptäcktes” på 1740–talet. De utgrävningar som påbörjades 1748, gav fynd som både ökade kunskaperna om antiken och även startade en motrörelse mot den sirligt svulstiga rokokons ytlighet och lättsinne. Nu hyllades de rena antika idealen, ädelt upphöjda med en harmonisk skönhet och den stil som framför allt efterbildades var den doriska. Även utanför Rom inleddes utgrävningar och avyttrandet av de antika skatterna liknade närmast en galen skattjakt styrd av påvestaten under 1700-talet.

Kunderna som ville inhandla antika skulpturer var köpstarka furstar och adelsmän utanför Italien, en stor orsak till de många, vid tiden närmast obligatoriska bildningsresorna, ”les grands tours”. Eftersom de som grävde fram och restaurerade de antika statyerna redan kände till att Gustav III önskade förvärva en apollostaty och de nio muserna såg man också till att förse honom med vad han önskade. Men inte alla Gustav III:s inköpta muser var de facto muser utan istället skickligt skapade av konsthandlarnas restauratörer, som kompletterade antika skulpturer med musernas lämpliga attribut, döljandes brottytor och skarvar.

Vi äter en sen lunch innan det är dags för avresa från Vatikanen med minivans till Palazzo Corsini.  Palazzo Corsini är uppfört efter ritningar av Ferdinando Fuga för familjen Corsini mellan 1730-1740. Palatset ligger vid foten av kullen Gianicolo och utgör en utbyggnad av Palazzo Riario, som mellan 1659-1689 var bostad för drottning Kristina av Sverige.

Vi vet hur det såg ut i så gott som varje rum av hennes palats, eftersom Tessin d.y. noggrant antecknat hur hennes konstverk var placerade. Redan under sin tid i Sverige var drottningen livligt intresserad av teater och den påvlige arkitekten Carlo Fontana lät uppföra en teater för henne i Palazzo Riario. I Herrens år 1674 var Kristina en av de ledande kulturella personerna i Rom och grundade en litterär akademi med namnet Accademia Reale. Den kom att bli ursprung till vår tids Accademia dei Lincei, som idag har sitt säte i Palazzo Corsini.

Under Kristinas tid samlades Roms societet i akademin för att diskutera nya idéer, upptäckter och filosofi samt för att uppmuntra konstnärer och musiker. Dessa möten avslutades med en konsert, där nyskriven musik skulle spelas. Drottningen var beskyddare och mecenat för kompositörer som Alessandro Scarletti och Arcangelo Corelli. Retur till hotellet och vår middag serveras nära det

Få kan mäta sig med dess omåttliga skönhet. Men med handen på hjärtat – hur ofta har du lockats ut bland kulturstäderna i Castelli Romani? Där små kulturstäder lockar den stressade stadsbon att flytta från stress och jäkt ut bland vackra små vulkansjöar nedanför Apenninernas resliga gestalt. Den lilla byn Castelgandolfo klänger sig fast på toppen av en utdöd krater med fantastiska vyer över Albanosjön och Rom i fjärran. Detta är Roms vindistrikt där man sedan urminnes tider har producerat framförallt de vita Frascativinerna.

När Gustav III besökte området blev inspirationen så stark bland hans följe att även Stockholms omgivningar döptes om till Frescati, Albano och Tivoli för att nämna några få. Kejsar Hadrianus drog sig tillbaka för att njuta sitt otium i Tivoli och ägna sig åt studium och filosofi. Han var en lysande arkitekt och skapade Pantheons kupol. I Tivoli fick han utlopp för sin genialitet och vi vandrar runt i kejsarvillans vackra park med antika ruiner, en suggestiv miljö från kejsartidens mest blomstrande period vid Villa Adriana.

Vi ser kejsar Hadrianus villaruiner som så starkt kom att påverka Gustav III. Världsarvet Villa Adriana byggdes mellan 118 – 138 e Kr av kejsar Hadrianus, på den tiden då detta var en lantlig idyll vid antikens Tibur. Arkitekturen och villans symmetriska dekorationer i form av statyer, gjorde att denna plats blev mycket viktig inom renässansen.
Vi äter en trerätterslunch där Gustav III och hans följe gjorde detsamma, på Ristorante Sibilla från 1720.

Precis lika högaktad och efterliknad blev Villa d’Este, där palats och trädgårdar anlades av Pirro Ligorio (1500-1583) på uppdrag av kardinal Ippolito II d’Este av Ferrara (1509-1572). Villa d’Este anses idag vara en av de mest anmärkningsvärda illustrationerna av den förfinade renässanskulturen. Med innovativ design och uppfinningsrikedom i utformningen av trädgårdarna och dess arkitektoniska detaljer med fontäner, prydnadsbassänger, skapades en veritabel vattenträdgård och ett unikt exempel på en italiensk 1500-talsträdgård, en av Europas första ”Giardini delle meraviglie”.

Från 1560 gjordes stora ansträngningar för att förse de många fontäner som var avsedda att pryda trädgårdarna med vatten och dess flöde möjliggjorts av den naturliga tyngdkraft, byggdes oräkneliga fontäner, prydnadsbassänger och grottor för att skapa ett äkta renässanslandskap. Den mest slående effekten skapas av den stora kaskaden som rinner ut ur en krater mitt i exedran. Vattenstrålar aktiverades varje gång intet ont anande människor gick under arkaderna. Fontana del Bicchierone (Det stora glasets fontän), byggd enligt en ritning av Bernini (1660-61), formades som en tandad kalk, från vilken en hög vattenstråle faller ner i ett snäckskal.

Trädgårdarna med fontänerna är ett mästerverk inom hydraulik, både vad gäller den allmänna planen och det komplexa systemet för vattenfördelning samt för de många vattenspelen med introduktionen av de första hydrauliska automaterna som någonsin byggts. Vi vandrar ned längs terrasserna, som med sina porlande, sprutande, frustande och droppande vattenspel fascinerar sina besökare sedan 1500-talet. Under kvällen reser vi tillbaka till Rom, har kvällen på egen hand och somnar ovaggade.

Under andra halvan av 1700-talet gav kung Karl detta stora uppdrag till arkitekten Luigi Vanvitelli, och hans son Carlo, att utforma ett slott i en imponerande monumental trädgård och woodland, influerad av de italienska renässansvillorna i Latium och Toscana. Han uppförde även en akvedukt Carolino, med imponerande viadukt, som kunde förse parken och industrikomplexet San Leucio på orten, det nödvändiga vattnet och kraften till en sidenfabrik.

Uppförandet av ett slott med fyra innergårdar och gårdsplaner samt tre atrium i en park med en central axis av en rad vattenfall skapade av akvedukten, är mycket imponerande. Men så är nästan allt här, såsom den engelska trädgården, vars ålder och skönhet gör den till en av Europas mest betydelsefulla. Sidenfabriken var ursprungligen en jaktvilla men omvandlades av kung Ferdinando IV av Bourbon till någon slags ideal arbetarstad där skolor, robusta hem, vård och service skulle finnas.

Det viktigaste kriteriet för världsarvet Caserta är att platsen är en unik skapelse inom Upplysningens era, där man uppförde byggnader av stort arkitekturvärde perfekt infogat i ett naturligt landskap med den medeltida staden Casertavecchia, aquedukten Carolino, slottsbyggnader och andra storartade historiska ingenjörsprojekt i enlighet med den romerske arkitekten Vitruvius principer. Lunch på egen hand under dagen.

Sen eftermiddag når vi vårt hotell i Neapel och installerar oss på vårt hotell. Gemensam middag i närheten av hotellet. Under vistelsen i trendiga Neapel kommer Pompeji bjuda på starka inblickar av livet under vulkanen, konstmuséet Capodimontes fantastiska konstskatter ur Farnesesamlingen och Neapels arkeologiska museums arkeologiska samlingar av oskattbart värde.

Så vi promenerar ned till hamnen och tar färjan över till Capri stad och därifrån bussen till Anacapri, för att promenera till Axel Munthes Villa San Michele. Axel Munthe var livmedikus for det svenska kungahuset i början på 1900-talet. Här byggde han sin drömvilla på Capri, som smyckades med antika föremål som Munthe köpte av traktens bönder. Han donerade den sedan till svenska staten som än idag håller villan öppen för besökare. Vi äter en lunch och reser sedan tillbaka med buss och färja till Neapel. Kvällen är fri för eget bruk.

Lördagen den 21 februari 1784 sitter en av Europas regenter vid vulkanen Vesuvius fot, en mil sydost om Neapel, för att vila inför klättringen mot toppen. Även om han bärs på bår den sista biten finner regenten utflykten obekväm och trist, trots ett strålande väder. Kanske är det den tilltagande svavellukten och de väldiga askhögarna som irriterar de kungliga näsborrarna. Kungen var varken imponerad av bekvämligheten i Neapels palats som av utgrävningarna av Pompeji, i skuggan av Roms ståt, men hans resesällskap Adlerbeths beskrivning av utsikten över bukten är slående. ”Belägenheten är högst pittoresk på flera åt havet sluttande höjder, som lika en vidsträckt amfiteater, omfamna en sjövik av ungefär sex italienska mils bredd.”

Tillsammans med mycket uppskattade och kunniga Anna Rudh Meo vandrar vi runt på Pompeji, som började grävas ut på 1700-talet. Det är idag en av de bäst bevarade och mest utforskade städerna från antiken och här har man uppdagat många intakta byggnader och väggmålningar under århundradena. En otrolig upplevelse som knappast kan beskrivas med ord. Vi ser tempel, torg, teatrar, termer, tavernor och bostäder inne i staden. Den spanske tronarvingen Karl III av Bourbon, kungadömet Neapels regent, lät gräva i den närliggande Herculaneum och gjorde stora fynd. Han skapade ett monumentalverk över fynden, som bl.a. skänktes till regenter i Europa.

Med publiceringen av verket om Herkulaneum föddes 1700-talets romantiska ”antikfeber”, som även drabbade Gustav III. Vi äter en lunch och tar oss sedan in till Neapel för att se de skatter som man funnit i området, på Pompeji och andra romerska villor. På det Arkeologiska Nationalmuséet ståtar en av de mest betydelsefulla arkeologiska samlingarna i världen och vi kan njuta av de utgrävda romerska konstföremålen från området runt Vesuvius, statyer, fresker, mosaiker, glas och silver. Retur till vårt hotell och kvällen till eget förfogande. Vi somnar ovaggade efter dagens många upplevelser.

Under tiden för det delade Rom, tillhörde Neapel Östroms maktsfär på 500-talet och centrum i ett bysantinskt hertigdöme. Normanderna införlivade staden med kungariket Sicilien under 1139, huset Anjou regerade här under en tid liksom spanska Aragonien. Från 1734 utvecklade de spanska bourbonerna staden till ett kulturellt centrum, inklusive den operastil som kallats den neapolitanska skolan. Neapel var den italienska upplysningens huvudstad med flera upplysta män och historiker, som filosofen Giambattista Vico (1668-1744).

Vi inleder dagen med att promenera till Chiostro di Santa Chiara där vi upptäcker hela detta historiska klosterkomplex i färgstark gotik från 1310. En storslagen basilika, arkeologiska utgrävningar av ett romerskt bad och det unika majolika-klosteret Chiostro delle Maioliche – en lugn och vacker oas med färgstarkt målat 1700-tals kakel föreställandes olika pastorala scener.

Efter en enkel, äkta napolitansk pizzalunch i pizzans förlovade födelsestad beger vi oss med buss upp till Museo di Capodimonte, ett av Italiens allra främsta konstmuseum. Den spanske tronarvingen Karl III lät bygga Capodimonte som nybliven kung i Neapel i mitten på 1700-talet, som jakt och lustslott, men även för att göra att ståndsmässigt museum för hela den samling av målerikonst, en del av Farnesesamlingen, som hans mor Elisabet Farnese hade skänkt honom när han utsågs till regent i det napolitanska kungariket. Här beundrar vi verk av bland andra Botticelli, Pieter Breugel d.ä., Tizian, Rafael och Caravaggio bara för att nämna en del av den rikedom museet bjuder på.
Vi äter en avskedsmiddag.