Dolomiterna - från Hemingway till Rommel

Efter incheckning finns tid för en snabb lunchsmörgås på egen hand innan vi möter Trieste, som bjuder in till det ”lilla Wien vid havet” och ett sammelsurium av tusenåriga kulturer som stötts och blötts. Vi möter vår engelsktalande guide för en stadspromenad genom stadens historiska kvarter, som den väldiga katedralen rest till stadens helgon Justinus ära. På väg mot det storslagna torget, Piazza Unità d’Italia, omgärdat av vackra palats och flera av de klassiska kaféer som lockade författare och poeter som James Joyce, stannar vi till vid den romerska teatern och vid det Adriatiska havets glittrande böljor ligger 1800-talsbaronen Pasquale Revoltellas villa, aristokraten som stödde öppnandet av Suezkanalen som han ansåg avgörande för utvecklingen av Triestes handel till havs.

Kanske finns lite tid att upptäcka några av stadens kaféer från tiden för ”la belle époque” eller för en promenad längs ”Le Rive” innan vi äter en middag i närheten. Retur till fots till vårt hotell för en skön natts sömn.

Efter vårt Triestebesök åker vi längs den gamla gränsfloden Isonzo, som italienarna var tvungna att ta sig över för att nå Trieste. Floden flyter fram i en trång dalgång med höga berg på båda sidor. Egentligen var det inte möjligt att komma över Isonzo utan att först behärska bergen på motsatta sidan och dessa gick inte att nå utan att först gå över floden. Här genomförde italienarna under två år sammanlagt elva större mer eller mindre misslyckade offensiver.

Vi besöker den gamla österrikiska kurorten Görz där det utkämpades hårda strider. Museo della Grande Guerra har tio rum med var sitt tema där vi får lära känna vardagen för såväl de italienska och österrikisk-ungerska soldaterna vid fronten, som för civilbefolkningen i städer och samhällen längs Alpfronten samt konstrasterna mellan den flärdfulla och lättsamma tiden under la Belle Époque och krigets hårda verklighet under trettio månaders massiva artilleri bombardemang av dagens Gorizia.

Vi färdas över gränsen till Slovenien och spenderar en natt i staden Kobarid, på italienska Caporetto, på mellanklasshotell Kotlar med gemensam middag.

De många förlustrika italienska offensiverna på denna front slet även hårt på de försvarande österrikiska förbanden och till sist bad österrikarna tyskarna om hjälp. Den kom i form av den tyska Alpkåren som anföll här i oktober 1917 med den dåvarande kapten Erwin Rommel som chef för en mycket framgångsrik stridsgrupp. Den tyska offensiven skildras på vårt museibesök i staden.

Vi åker sedan upp i bergen och tittar på platsen där Rommel och hans stridsgrupp bröt igenom de italienska ställningarna (som finns kvar). Tyskarna och österrikarna kastade tillbaka italienarna ut på slättlandet norr om Venedig.

På eftermiddagen lämnar vi Istrien och åker tvärs över Poslätten till Dolomiterna. Här i det gamla österrikiska Sydtyrolen försökte italienarna anfalla uppe i bergen mot den provinshuvudstaden Bozen (dagens italienska Bolzano).

Om man tänker sig de samtida skyttegravarna på västfronten i leran och lutar dem 45 grader, hissar upp dem på över 3 000 meters höjd och byter ut leran mot is får man en föreställning hur besvärligt detta operationsområde var. Trupperna behövde klättra och utrustningen bars upp på glaciärer och alptoppar. Inte sällan tvingades man hacka och spränga sig fram genom snö och is för att skyddat ta sig fram mot fientliga ställningar.

Risken för förfrysningsskador var stor och att transportera ner skadade soldater var mycket besvärligt. Soldaterna kämpade inte bara mot varandra, vintern 1916–17 var dessutom särskilt lavinfarlig och båda sidor led förluster i snömassorna.

Men nu när vi är där i undersköna september och solens strålar värmer de berömda dolomitiska topparna är detta svårt att tänka sig. Vårt boende ligger vid den kända dalgången Livinallongo där den charmiga bergsbyn Arabba är belägen på 1602 meters höjd, omgiven av Sella-topparna i den kanske vackraste delen av Dolomiterna.

Här bor vi på ett personligt skött mellanklasshotell, Al Forte, strax utanför Arabba, med mycket uppskattat kök. Al Forte är dessutom passande för resan, en före detta österrikisk bunkeranläggning vid den ursprungliga österrikisk/italienska riksgränsen. Vi äter en trerättersmiddag på hotellets trevliga restaurang.

Många olika makter och invandring från olika håll har lämnat efter sig språkliga och kulturella särdrag. Här i italienska Sydtyrolen talas tyska och italienska och i gränsområdet däremellan ladinska, som är ett av EU erkänt minoritetsspråk. Området är känt för sina hus med sina målade ytterväggar med motiv från svunna tider, djupblå sjöar och fäbodar med uppfödning av mindre djur såsom getter, får, höns osv.

Vi färdas upp till Pordoi-passet, en av de fyra huvudvägarna genom Dolomiterna, beläget mellan Sellagruppen i norr och Marmoladagruppen i söder, på en höjd av 2 239 m, den näst högsta belagda vägen som korsar ett pass i Dolomiterna, efter Sella-passet. Här ligger även ett sevärt museum. Museets utställning ger en bild av umbärandena och de stenhårda villkor som satte ramarna för slagen vid Col di Lana och Marmolada under Första Världskriget.

Rörande bruksföremål, foton och soldaternas handgjorda objekt, nedtecknade böner och tankar, pyssel skapat i väntan mellan attackerna av återanvända delar av bomber, gevär och staket. Men det är också utomordentligt vackert med de taggiga Marmoladatopparna från denna Dolomiternas terrass.

Efter lunch i Arabba på Bar Peter med sina gamla österrikiska anor åker vi till dalstationen på glaciären Marmolada. Härifrån tar vi linbanan upp till 3 300 meter och besöker ett av Europas högst belägna museum. I detta ”örnnäste” skildras soldaternas alpmiljö varvat med en hänförande utsikt.
Retur till vårt hotell och gemensam trerättersmiddag.

Här byggde NATO också en anläggning med amerikanska luftvärnsrobotar som avvecklades först 1970. När vi ankommer Venedigs båtbuss-station, lämnar vi vår buss för att istället resa med vaporetto till stationen vid Sjöhistoriska museet i stadsdelen Castello, nära Arsenalen, en resa på ca en halvtimme.

Kort promenad till museet samt besök på det fina och mycket intressanta museet som skildrar det ganska okända sjökriget mellan Italien och Österrike i Adriatiska havet 1915–1918. På översta våningen finns dessutom en särskild avdelning för den gemensamma svensk/italienska sjöhistorien.